Kombie Nation

Margaret Thatcher, järnladyn, sa en gång att den som fortfarande åker buss efter 26 års ålder är en riktig loser. Själv är jag 36 år gammal, och har till dags dato aldrig ägt en bil.

Som stadsbo, och dessutom fullständigt befriad från all form utav motorintresse, har det aldrig funnits något behov av en bil. Att äga en bil är dyrt, miljöovänligt, hälsoskadligt och tids-/underhållskrävande, i en utsträckning som vida överträffar fördelarna. Jag cyklar eller åker spårvagn inom stan, åker tåg eller buss till andra städer, åker taxi hem från ICA Maxi, och lånar en bil från bilpoolen för alla andra tillfällen.

Framförallt det sistnämnda alternativet, bilpoolen, vill jag slå ett extra slag för, eftersom inte alla är medvetna hur smidigt alternativ det är nuförtiden. Glöm alla föreställningar om en gammal bil som ägs gemensamt av åtta hushåll, och där ägarna turas om att dammsuga, tvätta och köra bilen till service. I min bilpool loggar jag in via en webbportal och väljer mellan hundratals bilar som är utspridda över stan. Det finns stora skåpbilar, små hundkojor och ett par riktiga vrålåk att välja emellan. Gemensamt för dem alla är att de är miljöbilar och att de inte är äldre än två år.

Under alla de år jag varit medlem har det alltid funnits bilar tillgängliga när jag behövt en, till och med när jag bokat ett par dagar innan stora helger som påsk och jul. När den bokade bilen ska hämtas ut skickar jag iväg ett sms, och simsalabim, bilen öppnar sig, med nyckel i handskfacket. Behöver bilen tankas använder jag kreditkortet som ligger i bilen. Efteråt får jag en räkning, baserad på körsträcka och tid. Använder jag inte bilen har jag ingen kostnad. Jag behöver aldrig tvätta bilen. Jag behöver aldrig byta till vinterdäck. Jag behöver aldrig köra den till verkstan.

Därför är det med en viss sorg som jag idag, trots allt, köpte min första bil.

Svärmor, vars hus vi i förra veckan var en hårsmån från att köpa, flyttar vidare till otillgängliga skärgårdstrakter, dit kollektivtrafiken sällan vågar sig. Och vår högt skattade bilpool, med bilar parkerade kors och tvärs över stan, har underligt nog lämnat ett stort svart hål i sin täckning just där vi bor. Det spelade ingen roll för två månader sedan, då jag med lätthet kunde åka ett par spårvagnshållplatser för att hämta bilen, men när jag nu måste dra med mig både en barnvagn och babyskydd blir det ett närmast omöjligt äventyr. Slutsats: kombi.

Våra kriterier var att barnvagnen ska få plats, jag ska få plats utan att förstöra min frisyr, det ska vara en ”miljöbil”, högst två år gammal, och den ska inte vara befläckad av bilhandlarens reklamklistermärken. Min tidigare nämnda motoraversion innebär att bara tanken på en genomgång av alla modeller som passar in på ovanstående gjorde mig lätt svimfärdig och uppgiven. Min fru och jag gjorde det därför lätt för oss genom att helt enkelt titta på samma modell som några nöjda vänner – med likadan barnvagn som vi – köpte förra våren.

Idag besökte vi en bilhandlare och tog varsin provtur i bilen. Eftersom den svängde när den skulle, klarade av att köra upp för en lång backe och såvitt jag vet inte tappade några delar under den tio minuter långa färden, bestämde vi oss för att det var en bil i vår smak. Därmed var det dags för den obligatoriska förhandlingen om priset. Jag gick ut stenhårt genom att berätta att jag tyckte priset var jättebra (!), men undrade om han inte kunde vara snäll och sänka det ytterligare en aning. Det ville säljaren inte, och därmed var förhandlingen över.

Allt som allt tog det betydligt längre tid att köpa en barnvagn än att köpa en bil. Nu dröjer det ett par veckor innan bilen levereras, och jag kan se fram emot att skrubba den varje helg, eftersom jag insisterade på att den skulle vara vit för att matcha min mobiltelefon.

Men, trots denna tillfälliga motgång är kampen för ökat kooperativt ägande inte över på långa vägar. Den dag min älskade bilpool tar sitt förnuft tillfånga och placerar en kombi på gångavstånd från vår bostad kommer det inte dröja länge förrän ni ser följande annons på blocket: ”Vit kombi säljes, inga reklamklistermärken, gott om plats för fullvuxen man med luftig frisyr”.