Tema: väntan

”I’m waiting, with nothing to do.

Just waiting, waiting on you.”

-The Rentals

Förlossningsväskan är packad sedan länge. Taxipengar är framlagda. Babyskydd står i hallen. Kamerans batterier är laddade. Datorns likaså. Förlossningsbrev är skrivet. Barnvagnen är oljad och försedd med reflexer. Frysen är fylld med vegetarisk lasagne, linsgryta och kanelbullar. Skötbordet är monterat. Babyblöjor, tvättlappar och ekologiska hudkrämer är framställda. Bebiskläderna är tvättade. Vi är så redo som man kan bli. Trots det, inget barn i sikte och nu är det tio dagar över tiden.

Igår gjorde vi ett nytt besök hos barnmorskan på MVC. Magen hade inte växt något sedan vårt senaste besök för elva dagar sedan, och min fru har inte gått upp i vikt sedan vecka 19. Det har stått stilla i en månad, men ultraljudsundersökningar har visat att barnet växer och mår bra, så vi oroar oss inte. Förmodligen växer barnet på min frus bekostnad, äter upp henne inifrån. Barnmorskan tittade än en gång förbryllad på den knaggliga tillväxtkurvan, och sedan på oss med den där vänliga och lite uppgivna blicken som betyder: ”Ja, jag säger då det. Vad ska vi ta oss till med er? Ni är en medicinsk anomali”. Det slutade i vart fall med att vi fick en tid till s.k. ”ställningstagande” om fyra dagar. Då avgör en läkare om förlossningen ska sättas igång, och i så fall när. Ju förr desto bättre, om jag får bestämma.

För två veckor sedan var jag på helspänn. Om min fru så mycket som hostade började jag profylaxandas och slå numret till förlossningsavdelningen. Men efter att det beräknade förlossningsdatumet kommit och gått, sänkte jag garden avsevärt och är numera övertygad om att det kommer krävas minst en FN-resolution och NATOs samlade styrkor för att lyckas skrämma den lilla rackaren till att lämna sitt näste frivilligt. Det eller en ”färdknäpp” (till).

En vän berättade att han var så frustrerad efter ett par veckors väntan, att de bestämde sig för att köra till ett annat län (där man sätter igång födslar tidigare). En annan vän berättade att alla hans tre barn varit tre veckor försenade. På något vis känns det trösterikt att inte vara den enda som går och väntar, så jag började fundera på ytterligare personer som väntar, och som väntat betydligt längre än jag:

• I Belgien har hela befolkningen väntat 282 dagar på en regering.
• Dawit Isaak har väntat 3467 dagar på att “tyst diplomati” ska fungera.
• De kristna har väntat 722741 dagar på Jesus återkomst och jordens undergång.

Min väntan står sig slätt i jämförelse. Och när väntan trots det känns tröttande tar jag helt enkelt på mig mina dansskor och rockar loss en stund i vardagsrummet till ”I’m Waiting” med The Rentals.