Från och med imorgon, söndag, är barnet ”överburet”, det vill säga den regionala vårdapparaten anser att vi missat det tidsfönster inom vilket födslar bör ske, och om vi inte självmant pressar ut barnet, snarast, så kommer sjukvården göra det åt oss.
Varför en del förlossningar inte kommer igång som det är tänkt kan inte den medicinska vetenskapen svara på ännu. Och det är kanske inte så konstigt, när man betänker att de inte ens vet varför förlossningar sätter igång, när allt fungerar som det ska. Däremot finns det statistik som visar att frekvensen av överburenhet ökar med moderns ålder, att det är vanligare hos förstföderskor och vid graviditet med manligt foster. Check, check, och (förmodligen) check!
Efter två besök på mödravårdscentralen tidigare under veckan, har vår barnmorska slutligen tagit farväl och lämnat över oss till antenatalavdelningen på stadens sjukhus. Där undersöktes min fru idag med CTG, ultraljud och vaginalt. Barnets storlek var en aning i underkant (men följer sin egen kurva). Det finns fortfarande fostervatten kvar att plaska runt i, och hjärtljuden är normala. Nu blir det ytterligare kontroller på tisdag och torsdag. Och blir det ingen spontanförlossning dessförinnan, så kommer en injektion av oxytocin göra susen på fredag. (Oxytocin är samma ”kärlekshormon” som sprayades på fångarna i Guantanamo Bay för att öka deras medgörlighet.)
Det finns ”en viss ökad risk för komplikationer hos barnet” vid överburenhet, och för förstföderskor brukar en sen igångsättning inte sällan resultera i kejsarsnitt. Dessutom är rutinerna för när det anses lämpligt att sätta igång förlossningen olika från land till land, län till län, och klinik till klinik, vilket spär på min oroliga känsla av att tillvägagångssättet inom sjukvården alltför ofta är slumpartat. Jag önskar att läkaren åtminstone hade tagit sig tid att diskutera riskerna med oss. Men som vår barnmorska så många gånger har påpekat:
”Det är så här det är att vara förälder. Ständig oro. Lika bra att ni vänjer er.”
Oavsett vad som händer, blir idag den sista gravidlördagen. Nästa helg är det barn som gäller.
Skönt att höra att vården har en strategi för er. Tror att din fru skulle tycka det var oerhört jobbigt att fortsätta graviditeten tills i sommar… Vi tänker på er och håller tummarna för att er väntan snart är över och att allting går bra.
Noterar också att ni missat chansen att föda en Fisk. Numera är det Vädur som gäller. Egenskaper för en Vädur är (enligt dom som vet):
Den som är född i Vädurens tecken är ivrig och energisk. Väduren styrs av planeten Mars, vilket brukar resultera i handlingskraft och tävlingsinstinkt. Väduren vill gärna vara först, utmana, besegra och starta nya projekt. Äventyr och djärva utmaningar lockar. Tecknet förknippas med viljestyrka och kämpaglöd. Planeten Mars inflytande över Väduren kan yttra sig i form av hett temperament och kort stubin. Tålamodet är kanske inte det allra bästa. Väduren är ivrig och spontan, rak och snabb.
Hej Henrik!
Tack för lyckönskningarna och den underhållande Vädurs-informationen. Tänk, allt det där onödiga debatterandet huruvida arv eller miljö spelar störst roll för barnets utveckling, när det i själva verket är stjärntecknet som avgör om ens barn blir statsminister eller pundare. Läste förresten att av 16-29-åringarna i Sverige är det 27 procent som anser astrologi vara “i hög grad vetenskapligt” (enligt en undersökning från 2010).
Hej blivande pappan!
Bra med blogg som håller oss uppdaterade.
Håller tummarna för en fin förlossning oavsett i vilken form. Längtar efter att ha er och ert lilla mirakel i vår trädgård med grillen igång. Kram
Tack Pantea! Kyl ölen och starta upp grillen, jag ser fram emot att snart träffa er igen. Kram!
Göteborgsposten publicerade precis en artikel om att rutinerna för igångsättning skiljer sig åt i landet.
[…] mitt förra inlägg berättade jag om hur rutinerna för igångsättning skiljer sig åt beroende på var i landet den […]